Jag har rätt länge....nästan ett år funderat på att börja plugga.

Främst har det varit USK som lockat mig, eller kännts mest lockande, eftersom jag vill ha en utbildning för att öka chansen till fast jobb och bättre lön! Inte för att jag vill plugga då utan för att jag känner mig tvungen, vilket jag kan tycka är fel...men nu är läget så och då är det bara till att gilla det!

Jag tycker att jag gör ett minst lika bra jobb som dom som är utbildade usk, som personlig assistent, men tydligen är det så att bara för att det inte står Undersköterska på ett papper så är vi automatiskt mindre värda och inte lika duktiga än dom som är det.

Jag kan ha full förståelse för att man helst ska vara usk inom hemtjänst och på äldreboende, men i vissa fall är det inte logiskt i mina ögon.

Hur som helst, så har jag det senaste året funderat mer och mer på plugg....men inte till usk, utan jag har bestämt mig för att gå Resturangutbildning med inriktning storkök.

Dom som känner mig vet att jag har en stor passion för mat och att det är ett av mina största intressen :)

Så det känns faktiskt som något som är helt rätt för mig :)

Utbildningen är på 1 år och chansen att få jobb efteråt verkar riktigt bra!

Jag har funderat fram och tillbaka och velat hit och dit, men jag har tänkt som så att 1 år är inte så farligt och skulle jag sen vilja plugga till USK också senare så är den också bara på 1 år.

Gudarna ska veta att jag hatar att plugga, men förhoppningsvis går det lättare nu när det är nått man verkligen vill och vet att det bara är 1 år :) Det ska jag nog stå ut med ;)

Jag är grymt taggad i alla fall! :D Det var längesen jag såg fram emot något så mycket som jag ser fram emot detta!

Nu ska jag bara ta reda på om mina betyg fortfarande "gäller", eller om mina 3 års plågsamma gymnasietid va helt förgäves....Jag tänkte nämnligen plugga klart mina gymnasiepoäng innan den andra utbildningen börjar.

Jag håller så klart tummarna för det bästa, för så som jag kämpade på gymnasiet så vill jag inte ha det ogjort! (kan villigt erkänna att jag skulle gråta en skvätt över det).

Nehe dags att bänka sig framför tvn nu, slå in mina isklumpar till fötter i en filt eller 10 ;)

Idag är det onsdag, en grå och tråkig onsdag.

Hade önskat fint väder nu, speciellt imorn när begravningen är, men så blir det nog inte....men jag hoppas fortfarande!

Dom senaste dagarna har varit riktigt pissiga om man nu får säga så.

Tårarna är så nära hela tiden, ett ord som är fel sen brister det....

Jag vet att man måste få sörja och vara ledsen, men jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle bli ett så här känslomässigt kaos hos mig.

Att begravningen är imorn gör säkert inte saken bättre heller.

I söndags, den 2 Oktober skulle Morfar ha fyllt 94 år, men han fick inte vara med om det....vilket kanske är bra, för hade han forfarande legat på sjukhuset då så hade det nog inte varit mycket till honom.

Men det kändes oehört tungt, det fanns liksom ingenstans att gå för att sätta blommor eller så.

Det skulle kännas helt fel att sätta blommor på graven eftersom att han faktiskt inte ligger där ännu.

Dom senaste dagarna har jag tänkt riktigt mycket på honom.

Min älskade Morfar som alltid funnits liksom, jag kommer aldrig mer få se honom.

Men tänk ändå, 94 år...det är en respektfull ålder verkligen.

Tänk vilka förändringar han har varit med om, 2 världskrig, att få el och rinnande vatten i husen, från utedass till toalett, tv, radio, telefon, kylskåp/frys Ja jag skulle kunna fortsätta lääänge!

Han har fått 4 barn, 7 barnbarn och 8 barnbarnsbarn.

Jag tänker ofta på allt han har berättat om när han var ung, och då speciellt en sak som var ofta återkommande nu på slutet, när han var på sjön, hans stora passion :)

Och när han träffade Mormor, det berättade han också ofta om dom senaste åren.

Jag tror, eller jag vet att han saknade henne så innerligt mycket.

Men jag hoppas verkligen att dom har fått träffa varandra nu igen, efter 15 långa år.

Jag kommer ihåg för några år sen, när det va en stor  "skuta" från norge här i stan på östersjöfestivalen, och vi frågade om han skulle vilja följa med in och titta på den.

Guuud va lycklig han blev, och SÅ glad han var när vi var där, han berättade om vad allt hette och det såg ut som att han va 20 igen :)

Han må ha varit gammal och lite virrig nu på slutet, men det spelar ingen roll...för det är fortfarande min Morfar som jag älskar så innerligt och som alltid har funnits där!

Jag gick inte på dagis eller fritids när jag va liten, jag va hos mormor och morfar i stället.

Jag va nästan mer hos dom än vad jag va hemma. Jag började gå dit själv när jag va 4 ungefär, men jag va alltid tvungen att ringa hem till mamma och berätta att jag kommit dit direkt när jag va framme :)

Så kul som jag, min bror och våra kusiner har haft i deras gammla hus :)

Det är det som får mig på bättre humör när jag är som mest ledsen, att tänka på alla fina minnen :)

Det är skönt att skriva av sig faktiskt, jag känner att jag behöver det för att lätta lite på allt!

Det är mitt sätt att få utlopp för känslorna.

Idag hade jag tänkt försöka putsa fönstrena här hemma, men jag är så jäkla trött så jag får se vad jag gör :)

Tvätta ska jag göra ikväll i alla fall, det är kris nu verkligen ;p