Samtidigt som jag är så otroligt glad över att det går framåt och att jag mår så mkt bättre nu så har jag en jobbig känsla inom mig.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det eller beskriva det....hur mkt jag än vill!

Depression...hur, när och varför liksom?!?

Hur kunde det bli så?

Jag av alla?!? Vem hade kunnat tro det? Inte jag iaf!

Hade nån sagt till mig för ett år sen hur livet skulle se ut nu hade jag bara skrattat den rakt upp i ansiktet o tyckt att den hade varit helt ute o cyklat!

Jag är ett sånt där psykfall som dom flesta inklusive jag själv alltid kallat det...en sån där som har lite svaga nerver ni vet?!?

Fast nu när jag vet mer om det har jag insett att så är inte alls fallet!

Jag har varit nere på botten och grävt runt lite och nu är jag på väg upp igen :)

Men visst saknas det nått, det kommer det kommer...så småningom hoppas jag!

Allt kan inte bli bra på en o samma gång, men en dag ska jag bli precis så där glad som jag alltid va innan, må så där härligt bra!

Det har jag gett mig fan på, och då SKA jag göra det :)

Nu skiter vi i den där jobbiga känslan ett tag! ;p