Så känner jag faktiskt lite glädje nu!

En sak som verkar gå åt rätt håll, en sak jag längtat efter länge länge!

Det ser ut att ordna sig på jobbfronten :D

Först hade dom frågat pappa om mig inne i produktionen på Finnveden, och nu sen i fredags har hans förman på utlastningen frågat massor om mig och sagt att det är inga problem med truckkort osv, det fixar dom till mig :)

Men för säkerhets skull har pappa lämnat in mina papper!

Jag vill inte hoppas eller tro för mkt, för dom har lurat mig både en och två gånger där uppe.

Men jag är SÅ glad att det är DOM som frågat efter mig och inte tvärt om :)

Det måste ju betyda något liksom att dom frågar om mig?!? :p

Pappa har så klart bara sagt bra saker, och saker dom stämmer, för han och jag är nästan likadana så han ljuger ju inte ;p

Dom hade frågat honom om han tror att jag klarar av stress....han sa bara att jag har jobbat på Mc Donalds i 3 år och sen va den saken ur världen :)

DET är en fördel med att ha jobbat där så länge, jag kan verkligen hantera stress på ett bra sätt och planera saker för att det ska gå så smidigt som möjligt!

Så Ja men jo...lite glad är jag faktiskt :)

Det skulle nog betyda såå himmla mkt för mitt mående med ett heltidsjobb, skift dessutom som jag trivs ypperligt med :)

Jag kan faktiskt skriva positiva inlägg också! ;p

Onsdagen den 2 Juni! Vad hände?

Vart tog Maj vägen?!?

Livet dom senaste 2 månaderna känns mest suddigt, frågar nån mig vad jag gjorde för 2 veckor sen kan jag absolut inte svara på det, för det mesta är suddigt.

Jag önskar verkligen att jag insett i början vad det va frågan om, alltså i höstas nån gång, och bett om hjälp då!

Men har man aldrig drabbats av det förut så hur ska man då kunna veta?!?

Tankarna snurrar och ibland känner jag bara att jag inte orkar mer, men jag har bestämt mig för att kämpa mig tillbaka.

Detta är inte jag, det känns som att jag står vid sidan om och tittar på mitt skal som det är någon annan som går runt med.

Har kämpat SÅ länge för att gå upp i vikt och hade nästan lyckats nå mitt mål, va ett halvkilo kvar....

Nu har jag gått ner nära 5 kilo på 2 månader :(

Det gör ju inte att jag mår bättre direkt....jag bestämmer mig för att äta och sköta det, men det blir aldrig så...för jag orkar inte laga mat, bara nån gång :/

I helgen mådde jag helt okej, fick ett ryck och storstädade riktigt ordentligt.

Antagligen hjälpte det till lite för hur jag mår nu :(

Är rätt nära ett jobb på Finnveden nu, och jag vill verkligen, jag älskar det stället!

Men hur ska jag orka?

Blir det kanske bättre om jag får komma till något jag verkligen saknar och har längtat efter?

Testa måste jag!

Jag pratade med min läkare om detta i måndags, och hon tyckte att jag skulle ta det om jag känner att jag orkar, hon menade på att om det skulle bli pannkaka så har jag något att falla tillbaka mot, hon vet vad det handlar om och har full förståelse om jag inte skulle klara av det!

Det är sånna här dagar/perioder jag inte skulle orka, men jag tror att ett jobb kan hjälpa till rätt mkt på vägen mot trygghet och allt det där.

Jag kämpar vidare!