Nu fattar jag verkligen varför jag är sjukskriven fortfarande.

Det är dagar som denna jag verkligen förstår det och är glad för det!

Trots att jag inte alls ville gå upp i morse va jag tvungen, jag hade ju lovat att göra så mkt idag o hjälpa mamma!

Måste sluta lova saker!! Mår ju ännu sämre när jag verkligen MÅSTE!

Just nu bävar jag för dom kommande dagarna.

På Torsdag fyller jag 25, familjen ska ut o äta och jag har verkligen sett fram emot det och planerat det! Jag vill så klart inte må uruselt på min födelsedag, men just nu känns det mökt :/

På lördag ska jag ha kalas och fest, & som jag längtat!

Har verkligen kännt att jag började komma tillbaka och va glad igen, men sen kommer det en sån här dipp och då känns allt det där positiva jäkligt långt borta igen :(

Visst, man behöver gråta ibland, men inte av jobbiga tankar som kommit av problem som jag inte kan styra ett jävla skit över!

Det enda bra med denna dagen är att Svea blivit friskförklarad och får gå ut fri igen! Men inte ens det kan jag känna glädje över för tillfället.

Jag hoppas verkligen på en bättring, för jag vill inte må så här!

Livet känns bara så hopplöst och meningslöst sånna här dagar :'(