Sitter o väntar på att dom ska ringa upp från samariten nu, är mest en olidlig väntan faktiskt.

Sitta o våndas över att inte veta, inte veta om man får hjälp eller om dom bara snäser av en....

Idag är ännu en dag i raden av dom där allt känns hopplöst, meningslöst och jag känner mig totalt värdelös.

Frågan är hur länge man orkar må så här utan att få hjälp?!?

Imorn ska jag jobba, frågan är om jag orkar sätta på mig den där masken och verka må bra och vara glad just nu?

Skulle behöva städa, diska, tvätta och allt annat...men jag orkar inte, bara att ta mig till duschen igår va jobbigt nog!

Helst skulle jag ligga i sängen hela dagen, eller iaf på soffan o bara glo...men lite mer vilja än så finns det, jag sitter iaf på soffan nu!

Känns som att jag inte borde skriva här alls nu, för det är inga glada inlägg från min sida!

Men på ett sätt är det skönt, skönt att få skriva av sig och få ut lite...

Jag har aldrig i mitt liv trott att något sånt här skulle drabba mig, starka, trygga Emma...Men livet kan få vändningar man absolut inte trott, det har jag insett nu!

Om ni mår dåligt nån gång, gå för fan inte o dra ut på det och tro att det ska bli bättre eller att ni klarar det själva!!

Det är inte värt det!

Jag vet, nu vet jag verkligen att det är långt ifrån värt det!!