Historiens jobbigaste jobbedag...verkligen!

Men det gick, men det va absolut inte värt det!! Hade jag vetat hur jag skulle må efteråt hade jag aldrig kört dit, men sånt kan man aldrig veta i förväg!

Va en sväng hemma hos mamma innan, orkade inte stanna mkt mer än en halvtimme.Körde hem och la mig på soffan, totalt utmattad och tom i huvudet.

Där har jag legat till nu...är inte ett dugg piggare, nästan tvärt om :(

Hur kan man tillåta sig själv att låta det gå så här långt?!?

Hur i hela fridens namn kunde detta hända MIG???

Jag har 100 frågor jag skulle vilja ha ett svar på, ett svar som bara jag kan ge, men jag har inga svar.

En sak är säker, det känns på ett sätt skönt att jag ska få komma iväg imorn och prata med nån, nån som förhoppningsvis hjälper mig att komma på fötter igen så småningom....för jag har förstått nu att det kommer ta sin tid.

Jag kan ju säga att jag är så innerligt tacksam för min familj och dom riktiga vännerna som verkligen visar att dom finns där och bryr sig nu!

Det är nu man förstår, vilka som verkligen är värda att vara tacksam över!

Jag kan inte beskriva min tacksamhet på nått sätt, för det finns inga ord som passar in....Men Jag Älskar Dom! <3

Riktigt dålig på att visa det för tillfället, men jag hoppas dom som bör veta det vet själva! Tack för att ni finns!

Snart dags att hoppa in i duschen, helst innan kl 10...men det vet man aldrig, har jäkligt svårt att ta tag i saker och ting!

Inte alls likt mig, men just nu accepterar jag det som det är!