Ställde klockan på halv 10, läkaren skulle ringa vid 10....hon har fortfarande inte ringt!

Glad man blir när man redan mår kasst :(

Hade flera saker jag skulle ta upp med henne, såg fram emot att få lite klarhet i saker o ting....men nu sitter jag här med obesvarade frågor!

Behöver verkligen duscha, men vågar ju inte hoppa in i duschen för hon kan ju trots allt ringa....

Iofs vid 12 brukar dom väl ha middag så då kan jag ju göra de!

Pissväder ute idag, tur jag har brors bil till imorn iaf!

Fredag är det fest och utgång planerad, lördag med för den delen! :)

Hoppas verkligen jag orkar, för jag ser fram emot det....första gången på länge jag verkligen ser fram emot något! :)

Idag är en dag jag bara väntat på dom senaste dagarna.

En sån där dag då jag knappt orkar gå upp från sängen, jag lyckades iaf förflytta mig till soffan innan!

Har till och med varit ute på balkongen en sväng o suttit i solen, mer än vad kag trodde jag skulle orka med när jag vaknade!

Mamma ringde o frågade om mat innan....men jag orkar inte gå bort där, och jag kan knappast be dom hämta mig för den lilla biten.

Jag visste att det skulle komma en sån här dag, För varje dag som är någorlunda bra så kommer en dålig närmare, så jag är inte ett dugg förvånad.

En del människor i min närhet verkar inte riktigt förstå och jag orkar inte förklara.

Men det sårar en hel del att aldrig få frågan hur man mår, en annan frågar och får svar men aldrig att man får frågan tillbaka!

Självupptagenhet eller?!?

Trots att jag mår dåligt bryr jag mig om andra, sen att jag inte orkar lägga lika mkt energi på det som vanligt är kanske inte så konstigt?!?

Idag är det negerbollens dag, jag hade tänkt göra negerbollar men det får nog va :p

Igår va jag o Linda en sväng på marknaden i Mörrum, inget att ha om ni frågar mig, mest jobbigt men det gick!

Fick iaf Spittekaka *stava* med mig hem :)

Är trött som en gnu rent ut sagt!

Har inte fått någon riktig djupsömn på flera veckor...vilket verkligen känns nu, sjukt jobbigt! Jag sover i vanliga fall stenhårt, dom skulle nog kunna släppa en bomb utanför fönstret utan att jag vaknar....nu vaknar jag när någon sätter i nycklen i sin dörr i trappen!

Men bara 2 nätter till sen ska jag prata med läkaren och se om de finns möjlighet att få bukt med detta på nått sätt!

Jag måste säga att det är skönt att fått hjälp, även om det tar emot att säga att det är med hjälp av medicin!

Faktum är att jag inte gråtit en tår sen i fredags!

Nu är det ju inte så att jag mår bra, långt därifrån....det är nog mer så att medicinen gör sitt jobb!

Har aldrig kännt mig mer likgilltig än nu, men hellre har jag det så här än som innan :)

Jag är fullt medveten om att det kan bli värre när som helst, men jag är glad för varje dag som jag inte gråter mig egenom!

Idag är det massa måsten på schemat....vi får se hur det går!

Jag vet att päronen hjälper mig, men jag vill försöka...går det inte så går det inte, då får jag väl be om hjälp!

Helgen har vatt okej, Lördagen va jag helt slut på eftermiddagen och kvällen, men jag ville hjälpa bror så det va värt det!

Igår åkte jag med till farmor o farfar en stund, men jag orkade inte så länge :(

Kvällen blev lugn med tv-tittande och kaffedrickande för att hålla mig vaken ;p

Nu e de dags för kaffe, och förbereda mig för telefonsamtal!

Skulle vilja ut till Mörrum en sväng idag, det är ju 11:e Maj där ute idag och imorn! Vi får se om jag orkar sen!

Eegentligen borde jag inte sitta här nu, borde vara på väg ut till bror för att hjälpa han med tapeterna!

Men det är just där skon klämmer...det tar så himmla lång tid för mig att komma till skott, OM jag gör det vill säga!

Men jag känner att jag verkligen behöver komma ut lite, och det är alltid lättare att träffa dom som betyder mest och som känner en bäst.

Senare idag kommer mamma o pappa hit för att hjälpa mig med dom mest enkla sakerna i det vardagliga livet, men som jag bara inte klarar av nu hur mycket jag än vill! Som att städa, diska, byta i sängen osv....Känns sjukt konstigt att behöva be om hjälp för att göra sånt...men jag börjar väl lära mig att det är så det är nu!

Jag fixar inte det helt enkelt, hur gärna jag än vill så går det inte :(

Men jag lovar att jag ska kämpa för att bli kvitt det här så fort som möjligt!

En del saker rår man inte för, och nu inser jag hur Oförsvarbar man är emot kroppen....

Detta är kroppens sätt att säga stopp, nu är det nog!

Hade jag fått välja hade jag helst hoppat över detta kapitlet av livet, det är absolut inget jag har valt eller skulle välja att uppleva!

Men jag tror att man blir starkare som person när man upplever en sån här sak, hur tungt det än kan kännas just nu!

Jag tror och hoppas att jag kommer börja rensa bland mina vänner efter detta, för det finns vissa som uppenbarligen inte fattar att det är nu jag behöver dom mer än någonsin! Att inte ens fråga hur man mår...nej antagligen är det lättare att vara tyst än att få höra sanningen?!?

Nej sånna kan jag vara utan, för det är bara ett bevis på att dom inte bryr sig ett skit!

Jag är mer glad och tacksam över dom som finns där och visar det!

Även om man inte hörs eller umgås så ofta så visar dom sin omtanke!

Nu borde jag vara stressad antar jag?

Nee, men jag får väl gå o klä på mig andra kläder iaf!

Inte världens gladaste inlägg, precis som dom senaste iofs...men det är så himmla skönt o skriva av sig!

Känns äntligen som att jag kommit ett steg längre på vägen idag!

Har träffat världens underbaraste läkare, verkligen! Hon lyssnade och tog sig tid.

Känns som en lättnad att bara ha varit där och fått ut lite!

För första gången i mitt liv är jag sjukskriven och jag är verkligen glad över det, för jobba pallar jag verkligen inte nu!

Däremot är jag lite tveksam till medecinen jag fick, jag är för övrigt riktigt anti medecin överhuvudtaget! Tar knappt en huvudvärkstablett när jag har ont i huvudet.

Men visst, jag vill verkligen inte ha det så här längre och just nu finns det ingen annan utväg, men det hon sa fick mig att tänka till både en och två gånger innan jag tackade ja!

Just nu kan det kvitta om jag mår sämre i 2 veckor till att börja med för att sen må bättre!

Det som skrämmer mig är att man blir mer handlingskraftig dom första 2 veckorna när man mår sämmre....

Så jag är lite delad om jag ska eller inte ska börja med medecinen!

Men antagligen gör jag det, jag har ju folk omkring mig som vet hur det ligger till, vilket känns skönt!

Får se om jag orkar laga mat idag eller jag äter hemma hos mamma o pappa!

En sak är säker, och det är att jag ska försöka mysa till det riktigt här ikväll, med tända ljus, chips, gotte och läsk! Kanske en cider också!

Måste kolla upp om det går först bara!

Historiens jobbigaste jobbedag...verkligen!

Men det gick, men det va absolut inte värt det!! Hade jag vetat hur jag skulle må efteråt hade jag aldrig kört dit, men sånt kan man aldrig veta i förväg!

Va en sväng hemma hos mamma innan, orkade inte stanna mkt mer än en halvtimme.Körde hem och la mig på soffan, totalt utmattad och tom i huvudet.

Där har jag legat till nu...är inte ett dugg piggare, nästan tvärt om :(

Hur kan man tillåta sig själv att låta det gå så här långt?!?

Hur i hela fridens namn kunde detta hända MIG???

Jag har 100 frågor jag skulle vilja ha ett svar på, ett svar som bara jag kan ge, men jag har inga svar.

En sak är säker, det känns på ett sätt skönt att jag ska få komma iväg imorn och prata med nån, nån som förhoppningsvis hjälper mig att komma på fötter igen så småningom....för jag har förstått nu att det kommer ta sin tid.

Jag kan ju säga att jag är så innerligt tacksam för min familj och dom riktiga vännerna som verkligen visar att dom finns där och bryr sig nu!

Det är nu man förstår, vilka som verkligen är värda att vara tacksam över!

Jag kan inte beskriva min tacksamhet på nått sätt, för det finns inga ord som passar in....Men Jag Älskar Dom! <3

Riktigt dålig på att visa det för tillfället, men jag hoppas dom som bör veta det vet själva! Tack för att ni finns!

Snart dags att hoppa in i duschen, helst innan kl 10...men det vet man aldrig, har jäkligt svårt att ta tag i saker och ting!

Inte alls likt mig, men just nu accepterar jag det som det är!

Sitter o väntar på att dom ska ringa upp från samariten nu, är mest en olidlig väntan faktiskt.

Sitta o våndas över att inte veta, inte veta om man får hjälp eller om dom bara snäser av en....

Idag är ännu en dag i raden av dom där allt känns hopplöst, meningslöst och jag känner mig totalt värdelös.

Frågan är hur länge man orkar må så här utan att få hjälp?!?

Imorn ska jag jobba, frågan är om jag orkar sätta på mig den där masken och verka må bra och vara glad just nu?

Skulle behöva städa, diska, tvätta och allt annat...men jag orkar inte, bara att ta mig till duschen igår va jobbigt nog!

Helst skulle jag ligga i sängen hela dagen, eller iaf på soffan o bara glo...men lite mer vilja än så finns det, jag sitter iaf på soffan nu!

Känns som att jag inte borde skriva här alls nu, för det är inga glada inlägg från min sida!

Men på ett sätt är det skönt, skönt att få skriva av sig och få ut lite...

Jag har aldrig i mitt liv trott att något sånt här skulle drabba mig, starka, trygga Emma...Men livet kan få vändningar man absolut inte trott, det har jag insett nu!

Om ni mår dåligt nån gång, gå för fan inte o dra ut på det och tro att det ska bli bättre eller att ni klarar det själva!!

Det är inte värt det!

Jag vet, nu vet jag verkligen att det är långt ifrån värt det!!

Kan ju säga att jag är grymt besviken på sjukvården i blekinge, eller iaf karlshamn!

Jag tog mod till mig idag och ringde till vuxenpsyk i stan, det stod nämnligen att dom hade Jourtid varje vardag, men det stod inga tider eller så, så jag ville kolla upp det innan jag körde dit....Kruxet är bara det att kag kom aldrig iväg, jag bröt ihop totalt innan dess!

Jag fick slängt rakt i ansiktet att jag inte verkade må så farligt dåligt och att det säkert bara va kroppslig utmattning av jobb!?!

Hur i hela fridens namn kan man bli kroppsligt utmattad när man jobbat 9 dagar dom senaste 2 månaderna?!? Jag vet att jag INTE kan bli det och inte är det heller!

Nej det va bättre jag ringde samariten ist....så kan kunde få en tid dom närmaste VECKORNA!!!

Alltså jag vet inte, men om man ringer till ett sånt ställe som vuxenpsyk mår man uppenbarligen inte bra!

Att säga till en som mår dåligt att man ska ringa samariten gör inte saken bättre.

Kanske beror det på att jag aldrig varit i kontakt med dom innan?

På  http://ltblekinge.se/ finns detta att läsa:

"Vid den öppna mottagningen har vi jourtid varje vardag. Det innebär att du kan komma till oss utan att boka tid om du känner att du har akuta problem."

Tydligen inte!!

Jag behöver hjälp NU, inte om några dagar eller veckor!

Har väntat mer än länge nu, har dragit på det och plågat mig själv på tok för länge.

När man tänkt tanken om självmord så mår man långt ifrån bra, iaf jag...

Nu kan jag trösta både mig själv och alla andra med att jag är för feg för att göra det, det skadar mer än det gör nytta! Man får tänka på dom man har omkring sig också! Nej jag skulle aldrig våga!

Imorn ska jag iaf ringa samariten eller brunnsgården, jag föredrar det sista då jag tycker dom på samariten är på tok för otrevliga!

Jag hoppas verkligen för allt i världen att jag får hjälp, eller nått iaf, för så här vill jag inte ha det! :(

Nu ska jag ta en dusch, slappna av lite förhoppningsvis och försöka komma till ro o kolla lite tv!

Går mest runt runt här hemma, blir väl snart en gång runt köket/hallen/tv-rummet....samtidigt som jag bara vill sova!