Sitter o väntar på att dom ska ringa upp från samariten nu, är mest en olidlig väntan faktiskt.

Sitta o våndas över att inte veta, inte veta om man får hjälp eller om dom bara snäser av en....

Idag är ännu en dag i raden av dom där allt känns hopplöst, meningslöst och jag känner mig totalt värdelös.

Frågan är hur länge man orkar må så här utan att få hjälp?!?

Imorn ska jag jobba, frågan är om jag orkar sätta på mig den där masken och verka må bra och vara glad just nu?

Skulle behöva städa, diska, tvätta och allt annat...men jag orkar inte, bara att ta mig till duschen igår va jobbigt nog!

Helst skulle jag ligga i sängen hela dagen, eller iaf på soffan o bara glo...men lite mer vilja än så finns det, jag sitter iaf på soffan nu!

Känns som att jag inte borde skriva här alls nu, för det är inga glada inlägg från min sida!

Men på ett sätt är det skönt, skönt att få skriva av sig och få ut lite...

Jag har aldrig i mitt liv trott att något sånt här skulle drabba mig, starka, trygga Emma...Men livet kan få vändningar man absolut inte trott, det har jag insett nu!

Om ni mår dåligt nån gång, gå för fan inte o dra ut på det och tro att det ska bli bättre eller att ni klarar det själva!!

Det är inte värt det!

Jag vet, nu vet jag verkligen att det är långt ifrån värt det!!

Kan ju säga att jag är grymt besviken på sjukvården i blekinge, eller iaf karlshamn!

Jag tog mod till mig idag och ringde till vuxenpsyk i stan, det stod nämnligen att dom hade Jourtid varje vardag, men det stod inga tider eller så, så jag ville kolla upp det innan jag körde dit....Kruxet är bara det att kag kom aldrig iväg, jag bröt ihop totalt innan dess!

Jag fick slängt rakt i ansiktet att jag inte verkade må så farligt dåligt och att det säkert bara va kroppslig utmattning av jobb!?!

Hur i hela fridens namn kan man bli kroppsligt utmattad när man jobbat 9 dagar dom senaste 2 månaderna?!? Jag vet att jag INTE kan bli det och inte är det heller!

Nej det va bättre jag ringde samariten ist....så kan kunde få en tid dom närmaste VECKORNA!!!

Alltså jag vet inte, men om man ringer till ett sånt ställe som vuxenpsyk mår man uppenbarligen inte bra!

Att säga till en som mår dåligt att man ska ringa samariten gör inte saken bättre.

Kanske beror det på att jag aldrig varit i kontakt med dom innan?

På  http://ltblekinge.se/ finns detta att läsa:

"Vid den öppna mottagningen har vi jourtid varje vardag. Det innebär att du kan komma till oss utan att boka tid om du känner att du har akuta problem."

Tydligen inte!!

Jag behöver hjälp NU, inte om några dagar eller veckor!

Har väntat mer än länge nu, har dragit på det och plågat mig själv på tok för länge.

När man tänkt tanken om självmord så mår man långt ifrån bra, iaf jag...

Nu kan jag trösta både mig själv och alla andra med att jag är för feg för att göra det, det skadar mer än det gör nytta! Man får tänka på dom man har omkring sig också! Nej jag skulle aldrig våga!

Imorn ska jag iaf ringa samariten eller brunnsgården, jag föredrar det sista då jag tycker dom på samariten är på tok för otrevliga!

Jag hoppas verkligen för allt i världen att jag får hjälp, eller nått iaf, för så här vill jag inte ha det! :(

Nu ska jag ta en dusch, slappna av lite förhoppningsvis och försöka komma till ro o kolla lite tv!

Går mest runt runt här hemma, blir väl snart en gång runt köket/hallen/tv-rummet....samtidigt som jag bara vill sova!

Första jobbedagen denna veckan klar, en kvar ;p

Fast först ska jag vara hel-ledig imorn :D

På onsdag ska jag på förhandlingsutbilning i växjö och torsdag jobb, fredag är än så länge oplanerad men de gör inget för jag känner att det behövs lite lugn o ro i mitt liv för tillfället!

Idag får Mamma komma hem igen, fattar inte riktigt vitsen med att hon skulle åka dit igen egentligen...Men jag är glad att få ha henne hemma, även om jag inte är där varje dag :D

Imorn ska jag ringa....tror jag...hur mkt det än tar emot så måste jag!

Jag vet att det bara kan bli bättre...det kan inte bli mkt värre än så här.

När man till och med har ångerst över att gå till jobbet så är det illa...iaf om man älskar att jobba! :(

Jag ska bara svälja lite av den där förbannade stoltheten först, men nu gör det inget om jag ligger vaken hela natten o våndas!

Har kommit på att folk som går till psykologer eller nått sånt är rätt starka egentligen...för det är där skon klämmer mest...räddslan för att öppna mig för någon helt främmande människa, rädd för att visa mig svag och gråta framför nån jag inte känner!

Det värsta är ju att jag varit där o jobbat nu, den skammen jag känner inför detta skojar man inte bort!

Men jag har insett att jag inte fixar detta själv nu, det måste få ett slut, eller jag måste få hjälp att komma vidare!

Jag orkar inte låtsas vara stark längre, och jag vill absolut inte att det ska bli värre än så här!

Så imorn gäller det!

Jaha, då va denna helgen också snart slut.

Vet inte vad jag ska tycka om det...ska bli skönt o jobba imorn, men ska bli mindre skönt att mamma ska va på sjukhuset igen :(

Så därför ska jag umgås med henne idag, ska snart gå bort där nu tänkte jag!

Annars ska jag inte göra för mkt idag...

Igår va de fest, mkt mkt trevlig förfest faktiskt, men utgången va så sjukt jävla tråkig så jag fick nästan ångerst över att ha betalat för att gå in där!

Neee, länge innan jag ska till compa igen...det stället har verkligen sjunkit på sistone!

Tog verkligen så jävla illa vid mig igår...det sårade mig riktigt djupt och jag hoppas budskapet landade där det skulle!

Är man Psykiskt sjuk ellere mår psykiskt dåligt betyder inte det att man är sjuk i huvudet! LÅNGT därifrån! Isf är jag också sjuk i huvudet, och den benämningen vill jag helst inte ha!

Sjuk i huvudet är man om man mördar, våldtar osv. DÅ är det nått som står riktigt fel till!

Ne sånt vill man inte höra när man redan mår dåligt!

Ska springa upp till Linda en sväng nu på lite kaffe innan jag ska hem till päronen!