Det har fallit en sten som vägde säkert 100 kg från mitt hjärta nu!

Äntligen kan jag andas och se en liten ljusning i allt elände...för en stund iaf!

Jag har ringt ett samtal jag dragit mig för i 1 vecka nu, börjat gråta så fort jag tänkt på det...på hur förnedrande det är att ens behöva göra det!

Aldrig, aldrig någonsin har jag trott att JAG skulle hamna där....när jag står helt utblottad, utan inkomst...utan pengar till mat eller något alls...men det är bara till att svälja den där jävla stoltheten och erkänna hur illa det är!

Ja det gör ont att erkänna, det svider som fan inombords...men folk får reda på saker o ting för eller senare iaf, och jag tycker det är bättre att berätta det själv isf!

Jag har iaf tagit ett steg i rätt riktning nu, och det känns helt klart lite bättre nu än innan!

Kan bara säga att jag älskar min familj över allt annat nu, framför allt min bror för tillfället....utan han skulle jag antagligen ha mitt bohag i kartonger och bo hemma hos mamma o pappa?!?

VEM hade kunnat ana detta för ett tag sen?!? Jaaa inte jag iaf!

Men jag kämpar vidare, jag är som sagt inte känd för att bara ge upp så där!

Imorn ska jag ringa pestsamtal nr 2....där hela min framtid kan komma till att avgöras....Ja vad ska man säga?!?

Psykisk ohälsa är nog en bra förklaring på min situation för tillfället!

Ibland kan de vara skönt o ventilera sig lite här...vill ni dömma mig efter detta så var så goda då! Helt ärligt skiter jag i vilket just nu!

Har lite värre saker att bry mig om än så faktiskt :p

BTW

Förra helgen va det en på compa som sa till mig att jag inte visste ett skit om en viss sak...jag kan ju säga att det handlar om Idrott!

Jag sa att jag tyckte de va gött att ett visst lag hade vunnit...varpå han stog o idiotförklarade mig i säkert 10 minuter och berättade att dom inte alls vunnit och att jag inte hade en aning om vad jag pratade om!

Jag tittade på han och började faktiskt undra vilken planet han befunnit sig på den senaste tiden, sen frågade jag honom om han trodde jag va helt bakom flötet...de ville han inte svara på! :)

Efter en stund kommer det en jag med 100% säkerhet vet håller på laget i fråga, och jag frågar han om dom vunnit....joda visst hade dom det...!

Killen som idiotförklarat mig började prata med kille nr 2 precis som att han visste att dom vunnit och förnekade bestämt att han sagt precis tvärt om till mig!

Vi skulle kunna säga att han säger emot sig själv va?!?

Vilka puckon de finns!

Jag tyckte bara de va så komiskt nu när jag kom o tänka på de så jag va tvungen o skriva de :)

Nu ska jag hur som helst, kolla på film sen krypa ner!

Blev ju en mindre roman det här ;p