Jaha, så var denna dagen med slut!

Imorn ska jag äntligen få jobba igen, få något annat o tänka på, det ska bli så jävla skönt!

Ikväll har jag lagat värsta avancerade maten iaf, men gott blev det ta mig fan :D

kycklingfilé i cocosmjölk, röd currypasta o massa grönsaker som jag la i en pyttestund innan det va klart så dom blev så där krispiga o goa :)

O sen ris till det!

Thai mat helt enkelt...o jag måste skryta lite...det smakade precis som på när man hämtar mat från thaien :D *stolt*

Annars brukar inte saker jag testar för första gången bli så bra :p

Annars har jag väl mest suttit o tänkt....tyvärr...

Känns som att den mesta tiden går åt till att tänka o gråta just nu :(

Vill verkligen inte vara så här ledsen, för jag va så jäkla glad över allt som gått bra för mig på sistone, jag mådde verkligen jättebra nu!

Men det verkar inte som att jag ska få vara riktigt glad...

Eller så tyckte du bara synd om mig eller va fan de va du gjorde?

Att du inte ens kan svara på vad de va jag gjorde så himla fel visar ju bara att du helt enkelt kanske inte vet?

Kan vi inte bara glömma detta o låtsas som att inget har hänt...jag pallar inte gå runt o va ledsen o undra vad det va som hände egentligen!

Ja jag va full...nej jag minns inte vad jag sa riktigt eller gjorde för att du skulle bli förbannad o arg på mig!

Jag erkänner...men jag har sagt att du inte ska tillåta mig o komma till dig när jag druckit...så du får lite skylla dig själv faktiskt!

Fan ta dessa karlar alltså!

Nej, jag tänker inte berätta för någon övudhuvudtaget vad som hänt eller varför jag är så ledsen...för jag vill inte ha massa frågor hela tiden..

Jag vet att jag får skylla mig själv, för jag har satt mig här själv med hjälp av mister F..

Det har bara blivit lite fel kan man säga...så nu behöver ni inte fråga!

Det känns så meningslöst så otroligt fel,
dagar blir till år fast än tiden står still,
svårt att hitta uttryck svårt att fatta beslut,
allt man egentligen vill, är att lidandet ska ta slut....

Ett liv man inte lever, ett steg man inte tar.
Ett förlåt man inte sagt, en fråga utan svar.
En olycklig kärlek som alltid finns kvar, en chans man aldrig tagit. De vackra minnen man ska minnas på gamla dar, de kan ej finnas i ett liv som aldrig var..

Du är som en vän, men ändå något mer..
Jag blir glad när du ler..
Du skulle bara veta vad du betyder för mig...

En gång, för sisådär 6 år sen...va jag världens lyckligaste, jag träffade en pöjk som fick mig o må bra, som lärde mig att älska och vad det innerbar.

Nu känns allt helt bortblåst, för att jag är så jävla trög o aldrig håller käften...

Skyll mig själv!

Lika bäst o gå vidare nu Emma, sluta plåga sig själv o leka med livet..

Nej jag är inte så glad...jag är helt jävla krossad, men man måste försöka iaf! 

Fan vad man blir bortskämd!

Så fort man inte har bilen hemma så känner man sig helt handikappad...trots att jag bor mitt inne i stan!

Får la dona lite här hemma ist, gjorde det igår med men syns liksom inte :(

Ska nog ringa o höra på lägenheten i mörrum med...men mörrum?

Alltså de känns inte riktigt bra...lär ju ångra mig så in i helvetet som jag känner mig själv rätt!

Men just nu vill jag bara bort från stan, från alla tankar o skit!

Jag va ju så jävla glad o lycklig...kunde jag inte bara få vara det?