Sitter o kollar på nått program om barnbantning på 3:an!

Världen är sjuk, riktigt SJUK, när en 9 åring som är smal säger att han är tjock!!

Föräldrarna är väl medvetna om det också, nästan det värsta av allt!

Hade det varit min unge hade jag tvingat i han mat!

Kan låta hemskt, men jag tar så fruktansvärt illa vid mig när jag ser o hör sånt här!

Jag blir ledsen o arg över att det faktiskt är så här!

Jag vet vilket helvete det är att ha en ätstörning, eller rättare sagt....jag vet vilket helvete det är att ta sig UR en ätstörning!

Man fattar inte när man är där, trots att folk tjatar, man tycker mest dom är dumma i huvudet och att dom inte fattar något...men i själva verket är det en själv som inte fattar och är dum!

När jag va 14 år fick jag en ätstörning....helt ärligt vet jag inte riktigt anledningen till det, för jag tyckte inte att jag var tjock eller så, Men jag kan ju säga att det hade med träningen och skolan att göra!

Alla krav som sattes på en, alla förväntningar dom hade på en, alla förväntningar man hade på sig själv när det gick bättre o bättre med idrotten!

Jag är glad att det som till slut hände, hände, annars hade det nog inte slutat bra :/

Det började med att jag slutade äta frukost, för jag sov gärna lite längre eftersom jag oftast hade tränat kvällen innan och va fruktansvärt trött, sen slutade jag äta i skolan vissa dagar....började äta mindre o mindre hemma, åt nästan aldrig upp...det enda jag åt oftast var någon frukt jag hade med mig till skolan mitt på dagen, och sen fick vi kvällsmat i stugan när vi tränat!

Detta pågick i nästan 1 år tror jag...minns inte så mkt från den tiden.

Det jag vet är att jag under en ganska lång tid både innan och under tiden hade fruktansvärda smärtor i mina vader, fick kramp flera gånger under varje träningspass och oftast grät jag mig till sömns av smärtan...

Skulle tro att det började när jag va 12...Men jag fick höra länge länge att jag skulle sluta gnälla....bara tänk på nått annat så går det över!

Till slut så fattade pappa att det kanske inte va gnäll när jag vaknade mitt i nätterna o skrek av smärta...åkte in o ut på sjukhuset, massa olika läkare....alla sa samma sak...växtvärk! VÄXTVÄRK!!

Frustrationen över hela situationen gjorde mig så ledsen och att ingen av ledarna fattade att jag inte kunde, att jag inte orkade längre!

Det gjorde inte det hela med maten bättre direkt.

Till slut fick mina föräldrar nog....vilket jag hade fått ca 1½ år innan.

Ett sista besök på sjukhuset, nu jävlar liksom :p

Joda fick en helt underbar läkare...han kände o klämde o drog och tvingade mig göra saker som gjorde så ont så jag ville slå till han!

Fick reda på att jag hade för korta vadmuskler, vilket orsakade smärtan och kramperna!

Jag va övertränad som han så fint kallade det för!

Det innerbär alltså att man tränar/tränas för hårt vid en för ung ålder!

Jag fick sluta träna, fick inte ens vara med på gympan i skolan...fick knappt gå till bussen, under 1 års tid!

Det va nog tur att det hände just då, för det blev min räddning, det var ett rent helvete men fan va glad jag är att jag kämpade :)

Jag försökte börja träna igen efter det året, men det visade sig att mina vader aldrig kommer bli bra....det går alltså inte springa mer :(

Något jag fortfarande är bitter över...för det finns saker jag aldrig mer kommer kunna göra!

Saker jag förvisso inte kunnat på över 10 år, men som jag saknar iaf!

En sån simpel sak som att sitta på huk...det går inte, jag kommer halvvägs sen blir jag "baktung" o ramlar!

Eller ut o springa i skogen!!! Det som va mitt liv för 10 år sen!

DÄRFÖR blir jag så förbannad över sånna program...eller inte programmen i sig utan handlingen!

att vuxna människor kan uppmuntra BARN att träna så hårt eller att banta!

Jag blir förvisso arg på människor som pratar om att banta över lag....men visst, förhoppningsvis har man förstånd o fatta när det är bra, att man måste äta!

En del tror liksom att det räcker med att sluta äta vissa mål mat om dagen....ja visst, vill man ha ätstörningar så funkar det!

Vill man gå ner i vikt o må bra tror jag det är bättre att ändra matvanor osv!

Jag vet inte för jag har inga tankar på att gå ner i vikt!

Shit....blev allt för långt detta men måste avreagera sig ibland!

Tänker inte säga mer än så!

Helvetes fan!

Bara till o bita ihop o kämpa vidare helt enkelt!

När man tror att det är på rätt väg kommer bakslaget som en käftsmäll!

Just nu är det liksom svårt o se positivt på något....kommer man någonsin få ett jobb frågar man sig gång på gång?!?

Man kan inte annat än att hålla tummarna, men hoppet börjar svika en alltså...det måste jag ärligt säga :(

Tvättdags nu så man får lite rena kläder iaf!

Det behövs liksom alltid!

Sen iväg med mamma!

Blir säkert bra ändå!

Jag väntar o väntar!

Kan telefonen ringa? Helst skulle den ringt för flera dagar sen!

Bara ring...RING för helskotta!!!

Fan vad jobbigt det är att vänta, finns inte mkt som är värre än väntan på ett svar, ett besked!

Ne måste göra något åt rastlösheten nu, få tiden att gå lite fortare, så helt plötsligt när jag minst anar det så ringer nog telefonen :)