Ja dom senaste dagarna har väl kanske varit lite upp och ner i min hjärna..

Varit ledig för länge känner jag, för det är då jag börja tänka på allt jobbigt!

Jag ska tala om att så bra som jag mår nu har jag inte mått på typ 2 år!

Så jag är ganska nöjd med tillvaron ändå :)

När jag tänker tillbaka på för ca 5 månader sen så är jag jäkligt glad att jag sitter där jag gör nu!

Då ville jag inget hellre än o dö...)vissa av er tycker säkert detta är skitlöjligt men de skiter jag i!)

Jag har aldrig kännt mig så hjälplös över en situation jag vatt i, jag ville verkligen inte mer, jag orkade knappt gå upp ur sängen.

Men som tur väl va så vände det, i mitten av maj fick jag börja jobba och sen hände massa jag inte riktigt kan sätta ord på!

Jag vet inte hur eller varför vissa saker har blivit som det är, hade jag vetat så kanske jag hade fattat...men ingen kan få min förståelse utan en förklaring!

Jag hade kanske kunnat säga förlåt, men jag fick aldrig den chansen!

Det finns så mkt jag tänker på...

Jag saknar min bästa vän...jag vet inte vad som hände eller varför...

Jag vet att det är synd att det blev så här iaf!

Insåg för några dagar sedan att det var inga känslor inblandade egentligen, Och jag vet inte varför vi höll på som vi gjorde, men de va liksom vår grej!

Det finns inte många som vet mkt om mig, en av dom få som vet allt som nästan kände mig innan o utan, som kunde säga vad som o skämta om allt o bara fjanta loss för mig och tvärtom...finns inte längre i mitt liv.

Jag har insett att jag har förlorat min bästa vän!

Och antagligen kommer jag aldrig få chansen att fråga vad som hände den där kvällen i juni...

Det gör ont...det gör riktigt jävla grymt ont o veta att allt är som bortblåst!

6 års vänskap eller vad man nu ska kalla det för är helt plötsligt inte värt ett skit!

Inte ens ett "Hej!" om man skulle råka mötas!

Jag saknar alla galna grejjer, alla nätter man bara legat o pratat om allt o inget, halloween 02...jag skulle kunna rabbla upp saker hela dagen.

Tänk om man bara skulle kunnat få säga hejdå eller nått, då hade det kännts bättre.

Men nu skulle du likaväl kunnat vara död, för det är så det känns!

Helt borta, du kan ju inte ens få för dig o fråga hur det är!

Jag har tänkt göra det, men det va inte jag som försvann så jag ser ingen anledning för mig att göra det!

Nej det är klart 6 år är väl kanske ingen lång tid?

Som sagt, det känns som att min bästa vän har dött.

Jag vet att det finns anda för jävla nyfikna människor som läser här med...

Jag antar att du sitter o njuter nu?

Mitt nöje isf, jag skiter i vad du tycker o tänker....jag råkar bara vara jävligt ärlig förtillfället!

Jag är glad att jag har Becka kvar iaf, hon vet, hon förstår....hon är underbar!

Så klart alla andra med...men inte så många som vet så mkt.

Detta tog emot o skriva...men ändå känns det bra!

Det känns bra för mig o veta att det inte fanns några känslor...nu när jag äntligen har tagit tag i mitt liv har jag fattat det!

Jag va bara rädd o mista min bästa vän....

Det har jag tyvärr gjort nu, jag trodde inte det skulle hända på detta sättet iaf!

Det är bara till o bita i det sura äpplet o se glad ut!

*Hoppas du känner dig nöjd*

Vart ska man börja?

Kan ju börja med o berätta att jag inte har allt för mkt hår kvar på huvet iaf, inget jag är ledsen för iofs för det blev precis som jag ville ha det :D

Dock kunde jag inte betala för min klippning!!

Hur pinsamt tror ni inte detta va trots att jag känner henne!?

Ne för det fanns sannerligen inga pengar på mitt konto inte!

Blir man förbannad eller blir man?

Kan tilläggas att detta va pengar jag skulle fått från a-kassan...SUCK!

Tur att det är löning imorn iaf!

Nu sitter jag i svängsta o slappar...har ätit o så innan pappa skulle till jobbet.

Kycklingfilé o ris :)

Fick dock reda på en minst sagt tragisk sak igår....:(

Min kära far o 1/3 av hans arbetskamrater är varslade *stava* :(

96, eller om det va 86st...en himmlans massa iaf...

Jag vet inte vad jag ska säga...mamma är skitledsen o pappa va väl inte allt för glad heller :(

Jag vet att dom inte vill flytta, spec inte mamma...jag vill inte heller att dom ska flytta!

Detta är deras (vårat ;)) hus, här har jag bott hela mitt liv, det är här jag trivs allra bäst, det är hit jag sticker när jag inte orkar vara hemma i stan, när jag mår dåligt eller bara vill HEM!

För detta är och kommer nog alltid vara hemma för mig!

Ne duktigt ledsamt skulle de va om dom måste flytta för detta...men ser ju kanske inte så ljust ut :(

Tur man inte fick jobb där uppe iaf till slut kanske för att se ljust på något mitt i allt elände!